Underbart återfall

I veckan skickades det ut en inbjudan till fjärde omgången i Introcrossen, Göteborgs lokala crosscup, och genast steg cykelsuget från en redan hög nivå till nytt rekord. Så i morse efter 9-tiden gick jag ut i verkstaden för att se om det fanns något att åka på. Och visst hängde den där, precis som jag slängt in den efter Göteborgshelgen i Cx-cupen, inklusive grusstänk på Slottsskogsvallen och lövkompost i kassetten. Och som vanligt funkade den perfekt efter lite luft och olja, bara att rulla ut och skita ner den mer.

Pappa-power?

Tillsammans med Erik värmde jag upp lite extra med ett varv runt Delsjöarna och landade vid Hästhagarna i Skatås i tid för att hinna känna lite på underlaget. Kroppen kändes inte lika seg som jag befarat efter tre veckors uppehåll, kanske för att jag fuskat med några korta pass på Monarken i tvättstugan, nu även känt som skötrummet.

Dagens Introcross kördes över två heat om vardera 20 minuter. Full gas alltså, inget att spara på. Egentligen eländigt värre för mig, men som tur var fanns det fler sega ben och framför allt gott om vurpor i dagens startfält. Det var lite smetigt i några gräskurvor och det resulterade i tvära omkast och nya luckor som höll båda heaten öppna och spännande ändå in på mållinjen.

Trots ringrostigheten lyckades jag pinna på ganska bra i båda starterna och höll emot fint på förstavarven. Därefter följde sköna fajter med Henrik Gyllander, Henrik Hågård, Anton (som borde deklarera sin frukost idag) och Jonte Stark. Tror att jag slutade sjua respektive femma vilket får anses vara fullt godkänt under omständigheterna.

Det enda som kändes lite strävt med dagens pass var att tankarna på SM-helgen väcktes till liv igen. Jag hade sedan länge lagt dem åt sidan, men nu blev jag vansinnigt sugen på att prova den här vilotaktiken en vända till och dyka upp, med lera från Skatås på hojen och lösgodis i magen i Stockholm om två veckor och se vad det räcker till.